jag visste det.
äntligen för första gången fick jag bruno att säga vad han tänker.
han har vart så jävla feg, inte sagt något, som att jag inte fattade vad som pågick.
att bara ge en blick, är inte komunikation.
citat: dud i dont trust u... i think its best to leave me alone...
jag blev helt skakig när jag läste det, allt blev så klart, hur mycket jag sabbade.
allt är ju mitt eget fel.
och hans.
nä allt är inte mitt fel. men jag kunde använt min hjärna och lika mycket hade inte gått snett.
bruno visade att han inte ville ha något seriöst genom att inte vara den som tog insiativ, ganska skevt sätt att uttrycka sig på.
så tillslut fattade jag att han inte ville ha mig. så jag lät det vara, vi snackade inte om det, jag lät bli att ringa honom, jag lät bli att kyssa honom. så tog det slut.
sen ska han gå och lägga sig i om vem jag träffar, går upp till will och ber honom att lämna mig ifred.
sen vill han ändå inte vara med mig.
sen ber han MIG att lämna honom ifred.
killar är fan för komplicerade.